Äntligen!

Länge har tankarna på en egen blogg snurrat i min hjärna och nu äntligen är den igång. Jag har aldrig vågat förut men känner ett stort behov av att skriva av mig så..... Hoppas ni gillar den!

Idag halvligger jag i sängen med oborstade tänder,  iklädd onepiece, och glufsar i mig all julens knäck. Känns som en helt okej dag, haha! Eftersom jag tyvärr inte kan vara på jobbet och fira lucia med alla goa barn, får jag ta det goda med det onda så att säga.

Jag verkligen avskyr att vara sjukskriven!! Jag har världens absolut roligaste jobb men kan inte vara där pga att min kropp bokstavligt talat faller sönder. Jag har EDS (Ehler Danlos syndrom) vilket innebär ett genetiskt fel i bindvävens uppbyggnad och påverkar hållfastheten i hela kroppen. Jag är överrörlig fastän helt orörlig! Mina leder luxerar, brosk går sönder, huden läker  sämre etc. En helt onödig genetisk defekt även om den funkat som partytrick i många år!

När jag inte är sjukskriven arbetar jag som fritidspedagog på Åsaskolan, och tycker att det är fantastiskt roligt att varje dag få möta dessa unga människor som är så fulla av kloka tankar, upptåg, ärlighet och omtanke. Jag gillar den direkta återkoppling som mitt arbete ger, jag behöver aldrig vänta in någon kvartalsrapport för att veta om jag gjort ett bra eller dåligt jobb, barnens direkta respons berättar allt jag behöver veta. Jag brinner extra mycket för de barn som inte har det så lätt, barn med funktionssätt som inte riktigt passar in i den normativa skolmallen. De som behöver en förtydligande struktur, bättre förberedelse, mer trygghet....

På hemmaplan kämpar jag och min man Mathias med att vara bra föräldrar till våra tre döttrar, 12, 10 och 6 år gamla som alla verkar tro att tonårsuppror är det enda som funkar.

Det var lite kort om mig, nu kommer en kompis strax över på kaffe, så det är väl kanske dags att sätta på sig em bh åtminstone!
Hej hopp!