Idag bloggas det från föräldrarnas soffa. Jag flyttade nämligen hem igår, ett och ett halvt dygn efter att min äldsta flyttat dit. Orsaken är något av det värsta jag vet (bland normala saker som händer de flesta då och då) -magsjuka. Det började med mig.... Sen mellan- och yngsta dottern. Den stora visade sig återigen vara den klokaste som flydde direkt!
Kvar i huset är min man, min hjälte, och torkar spyor, tröstar och tvättar. Du är verkligen bäst älskling och jag är dig sååååååå tacksam. Jag lovar att återvända hem så snart ni är friska och karensen är slut.
Jag är också så galet tacksam över att mina föräldrar utan betänkligheter öppnar sitt hem och tar emot oss med öppna armar, så att jag slipper utsätta mig för att bli smittad på nytt så här bara dagar innan min operation.
Saknar att krama mina barn, kyssa min man och sova i egen säng, men försöker se det som några dygn på hotell. Pappa ställde iordning "rum 101" medan jag slog mig mer i loungen och tog det lugnt. Jag blir ompysslad och älskad och har definitivt dragit vinstlotten, ändå gnager saknaden på mig. Frågan är om jag ens hinner hem innan operationen på tisdag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar